Även den längsta av resor börjar med ett steg...

Jag har allt som oftast problem med att redogöra för en längre upplevelse. När det gäller resor är det enligt mina erfarenheter enklast att börja från början. Here goes:



Efter att ha kastat in nycklarna i brevinkastet, burit ner väskorna till bilen åkt till Arlanda och fått beskedet att mitt plan till London var försenat hopade sig osannolika händelser framför mig. Jag antar att den storm som vi i Sverige känt av under de senaste dagarna även drabbat London. Vilket fall var mitt plan försenat ungefär en timme. Detta resulterade i, enligt mina beräkningar, att jag skulle ha ungefär fem minuter på mig att komma på min flight till Hong Kong. Heathrow är stort och mina beräkningar visade sig stämma rätt bra när incheckningsmannen slog fast: "haha, nej du det blir tajt". Ett uttalande som följdes av ett brett leende. Biljettmannen kontaktades som i sin tur kontaktade jourhavande ordningsman på Heathrow. Jag själv kontaktades genom att den förstnämnda kom springandes för att skynda på den process som kom att att innebära ännu ett par osannolika händelser för min del. Den första delen i den nya planen var att åka till Helsinki, trepunktslanda (bokstavligen faktiskt, men nu går jag händelserna i förväg), och åka vidare till Bangkok för att vänta i sex timmar. (Här sitter jag nu.) Om fem timmar går förhoppningsvis planet till Hong Kong.

När jag checkat in väskan (ja, jag hade bara en ryggsäck) och fått mitt boarding pass får jag beskedet att även detta flyg är försenat, men att jag utan problem skulle hinna till Bangkok-flyget. "Please be seated immediately after boarding to ensure passengers with connecting flights... yada yada... yada"; en illavarslande röst belastade högtalarsystemet på engelska , finska och svenska. Jag landade nio minuter innan mitt flyg till Bangkok var planerat att lyfta. Med laptop-väskan i min ena hand och nyinköpta kabinväska i den andra sprang jag genom en i övrigt kvällslugn flygplats. Jag hade inte tid att hitta på adjektiv då, än mindre att faktiskt kolla på avgångs-plakaten längs vägen till gaten.

I efterhand kan jag inte avgöra om det var av lättnad eller av det faktum att jag vad väldigt andfådd som jag andades ut väldigt kraftigt. Planet till Bangkok var försenat 30 minuter. Efter att ha samlat mig, rådslagit med Debbie (hej Pou!), ätit ett par turkiska peppar och andats ut lite mer bestämde jag mig för att försöka mig på en beprövad fuling. Jag drar min, kanske lite överdrivna, historia för en icke ont anande incheckningskvinna och lyckas till min förvåning (antagligen p.g.a. mina hundögon och knackliga engelska) övertala denne att uppgradera min biljett till first class. Fucking first class! Detta är andra gången jag åker first class på kort tid med Finnair. (Ni som inte är nya i mitt liv känner säkert till Dehli-incidenterna!)

Går till baren vid incheckningsdisken, köper en Heiniken för fyra euro och ger tjejen i kassan sex euro i dricks.


Denna öl blir snabbt fler; varvat med lite champagne och gott rött vin till maten hade jag ett trevligt samtal med herren vid min sida. Han var en finsk affärsman som var påväg till Kuala Lumpur för att se till sin mjukvaruutvecklings-sweatshop. Samtalet varade i många timmar och det slutade mer eller mindre med att han tyckte att jag skulle ge upp mina finansplaner och ta ett jobb hos honom istället. Jag avböjde artigt.

Maten är betydligt trevligare i first class; tycker ni inte?

Vinet är en Toar 2003 med en stor varm frukt av körsbär och plommon (från corvina) med välintegrerad fatkaraktär och friska syror. Den är relativt sträv med drag mot lakrits och slån (från oseleta) men med mjukare tanniner. Helt i min smak alltså!

Avslutade måltiden med en vanlig chokladglass och ostbricka!