Death by water

Sitter just nu på min balkong på Södermalm i Stockholm och tänker tillbaks på tre intensiva veckor som egentligen slutar med söndag kväll. Går händelserna i förväg när jag konstaterar att uppsatsskrivandet har gått bra och att det till slut gick vägen.

Den sista tiden i Hong Kong var mest omtumlande. Att sammanfatta tre intensiva veckor är varken roligt eller särskilt givande. En del av mig vill skriva i a till ö, en annan strunta i b till ä och en tredje ta a, n, r och ö. Halva alfabetet motsvaras vilket fall av en ackumulerad arbetsbörda både från studierna i Hong Kong och uppsatsskrivandet hemifrån; något som kan närmast liknas vid en dubbel tentamensperiod vid KTH för er som kan relatera till det. Kläm in en resa till Beijing, avslutningsmiddagar, administrativa sysslor samt packning och städning så har vi min sista tid i Hong Kong.

Det klassiska ordspråket om eld och aska är oerhört välpassande vid en beskrivning av vad jag kom hem till: en veckas färdigställning av uppsatsen, presentation av denna samt att påbörja mitt nya bankjobb.

Tänkte passa på att ”tacka” er som läst min blogg. Ni har säkert fått ut mer av den än vad jag fått så det borde närmast vara ett omvänt förhållande.

Rör mig snart ner mot Södermälarstrand för att ta ett par foton av Stockholm Marathon, de borde vara där om en 20 minuter. De sista orden jag skriver är inte särskilt väl valda, och det är inte ens jag som författat dem. Och för att de verkligen skall bli de sista orden måste jag berätta att de är författade av den emo-tjej som satt bredvid mig på planet hem från Hong Kong. Hon tycker det mesta är jobbigt och med dålig hy och svart hår tillägnar hon mig, den jobbiga bredaxlade killen som tar upp två armstöd, en dikt med namn: Death by water.

Om ni inte märkt det...

...så har jag inte tid att uppdatera särskilt ofta. Det får ni leva med helt enkelt.

Window to the past

Diskoteken dödade dansbanden

Vad jag gör? Skriver en monolog:

Nǐn hǎo!
Wǒ jiào Mikael!
Wǒ fēicháng xǐhuan hē kělè yě chī hànbǎobāo.
Wǒ yě xǐhuan chī là, tài xǐhuan chī gālí le!
Wǒ zuì xǐhuan gālí jīròu.
Wǒ hěn bù xǐhuan chī zhū ròu, wǒ cóngbù chī zhū ròu.
Yōu de shíhòu wǒ chī yú.
Wǒ xǐhuan yùndòng.
Wǒ hěn xǐhuan tī qiú yě pǎobù.
Wǒ hěn bù xǐhuan yónyǒng.
Wǒ zuì xǐhuan diànnǎo chángcháng shàngwǎng.

Om ni ser några fel kan ni ju hojta till!

Problem med överheten

Det är alltid så, jag vet inte hur jag lyckas. Ringde precis för att boka om biljetten hem. Fick beskedet av British Airways att min biljett inte är ombokningsbar. (Q-klass betyder icke-ombokningsbar.) Till saken hör att när jag köpte min biljett från STA så valde jag biljetten just med anledning av att den var ombokningsbar. Det skulle kosta 950 kr eller något liknande, dyrt men likväl ombokningsbar. Tänkte ringa STA och kräva dem på en ombokning men de har inte öppet på helger. Ännu en fight med överheten. Det är inte ett alternativ att förlora. Uppdatering på måndag.

Abstract: Vardag

Keywords: Grå himmel. Kaffe. Jack Johnson på repeat. Städning. Uppsatsskrivning.

*snip*

Conclusions: Gå ut och drick öl innan du dör av tristess.

Politisk parasit

Jag vill inte att den här bloggen skall bli allt för politisk, och speciellt inte riktad mot svensk inrikespolitik. Tråkigare och mer intetsägande politik får man leta efter. Kan utveckla det någon dag, men inte nu. Nu är det Mona som återigen står i fokus. Enligt en SIFO-undersökning har förtroendet för Mona dalat. Om ni är intresserade kan ni läsa artikeln här.

Har det någonsin funnits ett förtroende för Mona? Är inte den enda anledningen till att hon blev partiledare att hon var rätt man, förlåt kvinna, vid rätt plats och tidpunkt? Har hon inte profiterat på buffel-Görans missar och nu senare på Reinfeldts regerings missar? Hon är med andra ord en politisk parasit. Förresten har vi sett det förut -- hennes oförmåga att hålla sig till ett ärligt spel:

Lika som bär

Ludvig Frössén?

Boxer-Robert?

Prepubertal humor

I brist på inspiration och tid kan jag känna att nivån på bloggen har sjunkit markant. En rolig iakttagelse är att antalet dagliga besökare stigit i samma takt som nivån på mina inlägg sjunkit. Kanske borde göra en utläggning om omvänd proportionalitet här på bloggen eftersom jag hela tiden refererar till det. Jag gillar det greppet. Andra grepp jag gillar är att använda dubbla negotationer och semi-kolon.

Här kommer ett inlägg i sann prepubertal anda; skall hålla koll på dagens besökarantal. Fick en förfrågan om jag kände personen nedan på Facebook. (Det gör jag såklart inte.) Diskuterade med en vän här i Hong Kong vad man gör om man "kuksover", förutsatt att det är ett verb och inte ett ryskt efternamn då. Förslag?

Valborg

I ett försök att förklara valborg och varför jag vill bli full ikväll:

››It's called Whale Castle. We get shit faced and burn stuff. Why we do it? No clue! Let's party!‹‹
››Swedes...‹‹

Kommer förmodligen sitta inne och skriva om ››the emergence and persistence of the RMT (real-money trading) industry‹‹ dock.

Gud finns överallt

Till och med i min inbox. Ingen skräppost alltså utan på en köpt reklamplats. Man kan ju tycka att hela konceptet skall sälja sig själv.

Personligt brev

Efter att ha knåpat ihop och skickat iväg ett CV slog det mig. Alla dessa framtvingade formuleringar: ››Som person är jag utåtriktad och driven; jag letar alltid efter nya utmaningar och möjligheter till att utveckla mig själv‹‹, ››En insikt jag fått under mina studieår är vikten av att planera och prioritera‹‹ eller klassikern ››Min fritid spenderar jag gärna med flickvännen, familj och vänner‹‹. När slutar man att skriva dem? När låter man CV:t tala för sig själv? Bill Gates skulle inte beskriva sig själv som en passionerad idrottsutövare, John Abrahamsson kan jag inte tänka mig göra en utläggning om en framtida karriär. Nej, jag ska nog gå emot strömmen -- strunta i det personliga brevet. Det kommer med stor sannolikhet skapa vissa frågetecken hos rekryteringsavdelningen.

Avdrag i deklarationen

Ok, jag kräver inte mycket men nu kallar jag till upprop. Ni väger in på 30 unika besökare per dag -- något kan ni väl vara bra för? Jag behöver hjälp med min deklaration, närmare bestämt tips på lite vettiga avdrag.


Har nämligen inte någon lust att betala 12 095 kr i skatt.

EDIT: Jag räknade fel. Det rör sig inte om 12 095 kr, det är istället 12 715 kr. Det gäller att hålla koll på aktie-splittar. Nåväl.

Monolog

Jag har pratat om honom förut -- min lärare i min engineering-kurs. Idag roade han sig på andras bekostnad. Under en utläggning om secondary shear zones vid single point cutting avbryter han sig själv och pekar på främre raden.

››You!‹‹, det dova sorlet som uppstått i klassrummet p.g.a. lektionens tråkiga ämne försvinner omedelbart. Det blir tyst. ››How come you're all in purple today?‹‹, han, lik som jag, har uppmärksammat att fem personer som sitter bredvid varandra har lila tröjor på sig. Ingen säger något. ››Are you in a club or something?‹‹, en retorisk tystnad ökar förväntningarna på vad som komma skall, ››Yes, haha, you all love mechanics!‹‹, säger han och syftar på det stora M som pryder deras bröst. De är förmodligen medlemmar i en studentförening. ››And what is your problem? Why don't you have a jacket like the rest? Are you not worthy, are you a new member?‹‹, säger han och pekar på en liten kille som tittar ner i bänken; utan att vänta på ett svar fortsätter han lektionen.

Craaaaaving!!!1

Tröttnade på att läsa mitt case som skall diskuteras om en timme så jag spenderade några minuter surfandes på mode-bloggar. Snubblade över ett litet tips som jag är säker på att ni skulle uppskatta. Jag delar med mig av det här:


Back to reality antar jag.

Min rumskamrat Joes McDonalds-mat i siffror

2 McDonalds-måltider om dagen
2 Bic Mac-hamburgare per måltid
1 Stor pommesfrites per måltid
1 Stor Coca Cola per måltid
1 minut per måltid. Han är provocerande målmedveten när han äter och han äter bara när man inte tittar på honom.
5 Gutturala rapar under varje måltid
2 Gutturala rapar efter varje måltid

I'm lovin' it!

Oops...

Klockan 5:00 pm var det gruppmöte i LG3 307. Så var det. Jag gick med bestämda steg, ett par minuter tidig, in i rummet och till min förvåning sitter en lokal talang med pluggböckerna uppslagna på bordet. Han tittar förskräckt upp - min entré var självsäker, jag tittade stackarn i ögonen medan jag demonstrativt lade upp portföljen på bordet. Två välbeprövade härskartekniker. ››Oh... it's reserved?‹‹ säger han och har redan lagt ner böckerna i väskan. (Till råga på allt är det en konflikträdd kille.) Jag tänker säga att det först är reserverat om tio minuter och att han kan sitta kvar men han är redan påväg ut från rummet. ››Thanks‹‹, hinner jag få ur mig innan han försvunnit. Jag hinner inte sätta mig ner förrän han kommer tillbaks och frågar om han skall stänga dörren. I andra tankar tittar jag bara upp, lite ställd över hans vänlighet, och ler falskt med illa dold överlägsenhet. Dörren stängs och jag lämnas kvar att vänta in de andra i gruppen.

Jag väntar. 5:20 pm blir jag lite irriterad och skickar ett meddelande till en gruppmedlem. Det visade sig att jag tagit fel rum. En Mikael-klassiker!

Röyksopp

Hur går det med piratkopieringen av deras album Christoffer? Något kan du väl göra för att förtjäna en 100MBits lina där hemma... :-(

Comic relief 6

Once you go mac...

...you never go back! Grattis Christoffer till ditt val att gå över till Macintosh! Till er som har Mac men inte riktigt 'funnit er väg' tänkte jag skriva ihop en liten lista på vettiga program:

FTP-program: Cyberduck
Webbläsare: Firefox
IM-klient: Adium X (Om du nödvändigtvis måste ha Webcam-stöd, kör a-MSN)
Video: VLC Player
Torrent: Azureus eller Transmission (Det sistnämnda drar bra mycket mindre minne)
Fotohantering: iPhoto gör jobbet bra men vill du ha något vassare -- Adobe Lightroom
Nerladdning P2P: FrostWire
Texteditor: Textwrangler

Sen finns ju klassikerna som iTunes och Skype, men de förklarar väl sig själva. Lika så Office 2008 som är ett nödvändigt ont.

Andra nödvändigheter -- Flip4Mac för att kunna spela upp wma-format, Quicksilver för att underlätta start av program och andra nödvändigheter, UnRarX för att packa upp rar-filer och StuffIt för allmän uppackning.

Har jag glömt något?

EDIT: Ja, två widgets som är användbara: iStat för att hålla koll på temperaturer och sådant spännande samt Lexin Translator för översättning mellan svenska och engelska!

Ett rött piller

Lyckades komma över febernedsättande -- tack och lov! Vill bara göra er uppmärksamma på att man inte skall tugga på dem; dess inbjudande färg och söta smak av det yttre skalet till trots. Jag tror att skalet smakar gott bara för att det inte ska vara äckligt att svälja dom. Det är vad jag tror. Jag tror inte att man ska äta dem; det smakar nog jätteäckligt. Hela munnen blir säkert torr, tänderna klistrar med stor sannolikhet fast i varandra och den bittra smaken kan antagligen framkalla ett humör med samma namn. Sen tror jag att smaken är svår att få bort -- jättesvår. Rent hypotetiskt alltså. Och så.

En dålig dag

Ibland när man ser fram emot en uppsats, ett teckenigenkänningsprov, ett muntligt prov, ett grammatikprov och ett lyssningsprov i kinesiskan, att skriva ett projektarbete och ha en redovisning där PowerPoint-slides skall göras i managementkursen, skriva en assignment i engineeringkursen, ha en tenta i managementkursen, ha en tenta i engineeringkursen så kan det kännas lite tungt. Speciellt när man skriver en uppsats på distans, börjar bli förkyld och har varit magsjuk i två dagar. Sen om man missar ett ››Yatch Party‹‹ i hamnen och istället sitter hemma och skriver uppsats så... ja... När småsaker läggs till detta som att man har ont i huvudet utan möjlighet att skaffa alvedon, att det är varmt och klibbigt och att man inte har något roligt att se fram emot på tre veckor -- då känns det lite tungt.

Gnäller jag om jag konstaterar att jag har en dålig dag?

Rasism!

Tydligen är Sävehof en stad i Sverige, tydligen skulle Sävehof och Ystad spela handboll i helgen, och tydligen tycker folk att det är roligt att titta på. (Så långt är det inte särskilt intressant.) Till saken hör att platserna på arenan var begränsade och att de beräknades ta slut. När Ystads-supportrarna, som tydligen talar skånska (var Sävehof sen ligger har jag inte en aning om), ringde för att beställa biljetter blev de nekade med motiveringen att platserna var slutsålda.

Torben Winther, tränare i Ystad, blir så till sig att han utbrister ››Det är en slags rasism!‹‹. Nog för att skåningar är lite underliga (ta inte illa upp Anders!) men inte tillhör de en annan ras? Jag tror ordet Torben söker är ››diskriminering‹‹. Så fel det kan bli när sportfånar ilsknar till.

Läs mer här.

EDIT: Tydligen har Sävehof redan tilldelat 10% av biljetterna till Ystad, allt enligt bestämmelserna. I skenet av det blir ju Torbens uttalande än mer underligt. Vidare tycker jag inte att skåningar skall utala sig om rasism öht.

Börjar bli sjuk

Kan nog inte komma mer olägligt -- men så brukar det ju vara. Halsen tjocknar och nysningarna avlöser varandra. Ja, jag söker sympati.

Perfekt timing

Jag funderar som bekant på att åka till Beijing den 15:nde eller 16:nde beroende på hur flygen går. Hade tänkt resa själv eftersom det är mitt bland alla finals och jag är den enda som är cool nog att resa då. (2kool4skool etc). Nu visade det sig att Mattias kommer att resa från Hong Kong (efter att ha hälsat på mig här) till Beijing den 13:nde maj och åka hem till Sverige den 19:nde! Vi kommer alltså överlappa varandra i Beijing. Jag behöver med andra ord inte se kinesiska muren, himmelska fridens torg eller den förbjudna staden själv! Trevligt!

(Om någon har vägarna förbi Tony Fang på Företagsekonomiska Institutionen på Stockholms Universitet så kan ni väl hälsa honom att jag har försökt att ringa i två dagar.)

29 dagar senare

Om 29 dagar kommer jag förmodligen sätta mina brunbrända fötter på svensk mark. Den 23 maj är sista tentan här och den 24 ser ut att vara ett bra datum för hemfärd. Vid det laget kommer jag ha klarat av min resa till Beijing; den sista resan jag har råd att göra.

Det jag kommer hem till är en halvklar c-uppsats som skall presenteras och lämnas in i slutet på maj/början på juni. Har inte hjärta att lämna Christoffer till det medan jag sitter av tiden i Hong Kong, men eftersom jag inte bokat några biljetter än så står den 3 juni fast -- inga klackar i taket än alltså.

Skall prata med min handledare när jag får tag på honom och styra upp allt med uppsatsen. Känns skönt men jäkligt tråkigt.

Kommer garanterat hålla er (och mig) uppdaterade!

Sitter på ett möte

Pratade precis med Christoffers sekreterare.

››Du försöker få tag på Christoffer Klemming?‹‹

(Ja, jo, det var ju därför jag ringde.)

››Tyvärr vet jag inte var han är -- han sitter förmodligen i ett möte‹‹

Svin.

Bali -- The Love Story

Ibland känns allt på en resa bara rätt. Allt stämmer -- det är varmt utan att det är fuktigt, lokalbefolkningen är trevlig utan att vara alltför påstridig, vackra solnedgångar, god mat. Ja, sånt där. Med en kall öl i handen sittandes på stranden efter en dags surfande så får man den där känslan; ja... inte att allt stämmer utan att man helt enkelt inte förtjänar att ha det så bra. Sex dagars semester på den Indonesiska ön Bali gav mig åter den energi som gått förlorad här i Hong Kong. Jag och Marc åkte ner för att hälsa på Mattias och hans vän Charles. Dagarna bestod mestadels av surfing. Vilostunder nyttjades till att läsa min nya bok ››The Singularity is Near -- When Humans Transcends Biology‹‹. För att gilla den måste man nog vara en nörd. (Läs: vet man inte vad en singularitet är bör man nog hålla sig borta från den.) Utöver surfing bjöd ön på ››White River Rafting‹‹. En aktivitet jag uppskattade, inte främst för äventyret utan för möjligheten att komma nära inpå balinesiska bönder och deras risterasser.

Som vanligt bjuder jag på ett pottpurri av bilder. Inga speciella arty mästerverk, men som vanligt -- semesterbilder som är snäppet bättre än från en klassisk kompaktkamera.

Har inte glömt bort er

Vad välkomnar våren bättre än Monika Zetterlunds oförglömliga rader?

Här bor en miljon, säg hör de den ton, som Stockholm nu spelar för dem.
De far härifrån, långt bort härifrån, men Stockholm det är ju vårt hem.
Åh det är skönt, när mitt Stockholm är grönt, sakta en natt då i stan.
En kyss sen, börja vandra igen, sakta gå hem genom stan...

Till er som saknat mig -- nu är det inte väldigt långt kvar tills jag åter sätter min fot i Stockholm. Självgod? Äsch saknar ju er också!

Bali och mögel

Marc och jag fick ett infall igår och bokade en veckas semester till Bali. På Bali kommer en gammal lumparkompis till mig befinna sig -- Mattias. Att säga så får mig att känna mig gammal. På Bali blir det surf och lättja; enligt Windguru.com skall vågorna vara mer eller mindre perfekta varje dag vi är där. Så, dagen i ära har jag för första gången tvättat mina egna kläder här på campus. Det kändes skönt att vara sin egen, att själv kontrollera temperatur och mängd tvättmedel. Att kläderna nu såhär i efterhand har en kloraktig lukt, är fuktiga och hänger i hela mitt rum antar jag är sånt som kommer med på köpet. Jag sparar ju 15 HKD (11 SEK) så lite får man ju tåla -- eller?

Vidare har jag upptäckt att kläder i min garderob har börjat att mögla. Ett fenomen som tydligen är utspritt här på campus. Den fuktiga havsvinden får mögelsvamparna att frodas. Mitt nya handbagage har ett vitt lager över sig -- trendigt. Det går dock att borsta bort attackerna rätt enkelt. Tyvärr har även mina svarta BOSS-byxor blivit attackerade och måste kemtvättas. Tar det när jag kommer tillbaks från Bali.

Utfyllnad

Det händer inte så mycket nu. Har planer på att åka till Beijing i helgen; är avhängt om jag hinner få ett visa innan. Skall antagligen bege mig in mot stan imorgon och se efter. I övrigt var jag ute och testade kameran. En ensam liten fiskare fick stå (sitta) modell för en svartvit bild.

Gå ut med hunden

Såg precis senaste Rambo-filmen på en bio utan saltade popcorn. Sockrade karamelliserade (eller vad det nu kan tänkas heta) popcorn är fanimig riktigt vidrigt. Det äter dom här -- kineserna. Och hon tjejen i kassan tittade konstigt på mig när jag frågade efter ››vanliga‹‹ popcorn.

Sen tänkte jag på en sak. Vad hände med jojon? Kommer ihåg hur denna lilla tingest var väldigt populär från och till under min uppväxt. Jojouppvisningar av Coca Cola där Sprite- och Cola-jojos fanns att köpa för 20 kr stycket. Nu har jag inte sett den på ett tag. Bara en tanke.

Nej, nu ska jag gå ut med hunden.

Service!

Som det stod att läsa i ett tidigare inlägg här på bloggen skall jag alltså införskaffa en ny lins till kameran. Nikkor 17-55/f2.8 för er som är intresserade. Och ja -- den kostar 13170kr i Sverige men bara 7500kr här i Hong Kong. Det är en den-enda-linsen-du-någonsin-behöver och används av de flesta professionella fotografer.

Bra, då är den rättfärdigad. Jag skulle alltså köpa den under förra veckan men fick beskedet att det kunde ta två till tre veckor att få den då affärerna här inte lagerhåller Nikons pro-linser. De skickar helt enkelt ut linser varefter de beställs. Lite besviken gav jag mitt nummer till säljaren Kenny To så att han kunde ringa mig när linsen dök upp.

Jag vaknar imorse (klockan 11, men jag gick och la mig sent!) av att någon okänd ringer. Svarar sömndrucket och hör till min stora glädje att det är Kenny på andra sidan. Han har inte fått linsen men däremot har han ringt runt till andra affärer inom butikskedjan för att hitta någon avbeställning eller dyl. Fick veta att en affär vid Lan Kwai Fung hade linsen. Han frågade om jag kände till var det låg och jag hade svårt att hålla mig för skratt. (Det är en av bargatorna.) Efter att jag tagit numret dit ursäktar han sig och säger något i stil med att han själv ska ringa dit för att se om han inte kan hämta linsen själv och sälja den i sin affär. Det är nämligen så att den är 1000 HKD billigare i Kennys affär. Jag tackar och bockar och håller tummarna. Efter 3 pm idag är den tillgänglig. Vet inte om jag vågar hoppas på att det löste sig såhär smidigt, men om det gör det kan jag inte säga annat än: ››tummen upp till Kenny To!‹‹.

Lugnt på sjön

Väntar på att min nya lins skall dimpa ner hos återförsäljaren. Gick ner till strandkanten och tog lite kort nu under eftermiddagen. Följande bild är en s.k. HDR-bild där jag satt ihop olika exponeringar för att detaljer skall synas i hela bilden. En High Dynamic Range helt enkelt. Vet inte om jag är så nöjd med resultatet men det var ett första försök! Fler lär komma. Annars är det lugnt på sjön här i Hong Kong. Efter en ordnad utekväll igår blir det till att bara vara för mig själv ikväll. Tänkte ta en sväng förbi stan, äta lite sushi och kanske ta ett kort eller två.

The God Delusion

Läser just nu boken rubriken specificerar. Den är oerhört välskriven och välargumenterad; rekommenderar den varmt. Vid flera tillfällen lyckas den utöver sin saklighet även vara väldigt rolig. Anledningen till att jag skriver om den här är att jag tänkte på den när jag kom över en bild av Stenmark; han är också väldigt rolig.

Punk never die

Skrivet med läppstift och kolkrita stod det att läsa ett versaliserat ››PUNK NEVER DIE‹‹. Kontrasten mot pressveckade kostymbyxor och nyputsade svarta lågskor var så påtaglig där jag stod i hissen att jag var tvungen att dokumentera det. Koncentrerade jag mig tillräckligt kunde jag höra ett par rader från ››NOFX‹‹ i huvudet. ››I wanna see the constitution burn; wanna watch the white house overturn; wanna witness some blue blood bleed red‹‹.

Påsen i hörnet

Har precis fått veta att jag har ännu en hyresgäst i lägenheten där hemma. Han är varken utrymmes- eller underhållskrävande så jag antar att jag får låta det passera. Tror dock inte att han är särskilt välkommen av de andra i huset. ››Jag ska köpa ett luftgevär och skjuta honom‹‹ sa Mange, och markerade sitt revir. Röstade på varmvatten; vill inte, i sann svensk anda (eller självbevarelsedrift), komma i konflikt med bostadsrättsordföranden som har balkongen bredvid.

Här sitter han iaf och mår bra. Bajsar gör han också tydligen, ››på påsen i hörnet‹‹, enligt Mange.


Det som är intressant är dock att jag själv aldrig lagt märket till påsen i hörnet. Vad är det i den? Vem har köpt den? Varför har ingen kastat den? Frågorna är många. Och allt är duvans fel.

Sydafrika -- "Inlägget"

Om ni får välja mellan bilder och text så tror jag bestämt att det är det förstnämnda som föredras. Därför fattar jag mig lite kort och låter er njuta av några bilder istället.

Till er som inte hänger här tillräckligt ofta så spenderade jag alltså påsklovet i Sydafrika hos min Debbie. Till det praktiska kring resan hör att resvägen var oerhört påfrestande. Långt flyg till Doha från Hong Kong, lång väntan mitt i natten utan möjlighet till sömn varpå ännu ett långt flyg följde ner till Johannesburg (eller Jo-burg för lokalborna). Självfallet följde en väntan och därefter en kortare flygresa tvärs igenom landet till Kapstaden (kallas förvånande nog inte K-town dock).

Min vistelse i Sydafrika var underbar på många sätt; fick spendera välbehövd och väldigt uppskattad tid med Debbie, se ett imponerande land och uppleva mycket spännande äventyr! Efter ett par dagar i Kapstaden packade vi bilen full och gav oss ut på fel sida vägen mot ››Garden Route‹‹. Aktiviteter vi sysselsatte oss med längst denna väg innefattade - men var inte uteslutande - trekking, sol och bad, sandboarding, kulinariska äventyr i form av restaurangbesök och vinprovningar, safari och mysiga upptäcksfärder i dagligen nya städer. Bilderna nedan får förklara sig själva!

Efter en veckas road-trip kom vi tillbaks till Kapstaden. För att få lite lugn och ro? Nej, för att återigen trekka, träffa Debbies vänner, festa och checka av klassiska sevärdigheter som t.ex. ››Table Mountain‹‹ och ››Robben Island‹‹. Väldigt rolig avslutning!

Ett hjärtskärande hej då senare satt jag på flyget hem; en resa som skulle sträcka sig över 28 sömnlösa timmar. 13 innehållsrika dagar försvann alltför snabbt och jag kastades att ödmjukt knäböja till verkligheten i Hong Kong med tentor, uppgifter och dåligt väder. Och det är här jag är nu. Typ.