Filippinerna

I ett desperat försök att komma ifrån vädret i Hong Kong beställde vi biljetter till Filippinerna. Resan närmade sig under hela veckan och på torsdagsnatten var det dags. Tyfonvarningar till trots begav vi oss till flygplatsen; man tackar ju inte nej till ett äventyr! Resan fortskred utan några större problem och efter en längre taxiresa väl framme vid färjelägret kunde vi konstatera att det blåste rejält. Vi hade tänkt ta en färja till ön Malapascua. När färjan anlände bevittnade vi hur en besättningsman föll över bord då han skulle lägga ankare. Vi bestämde oss för att stanna på en nära belägen resort. Valet föll på ››Montesori -- Your own secret island‹‹, inte p.g.a. dess excellens utan för att det i stort var det enda alternativet. Maten, boendet, servicen och allt annat relaterat till resorten var bortom all kritik; det var faktiskt så dåligt att vi inte kunde göra annat än att skratta oss igenom dagen.

Vädret blev bättre och vi hyrde motorcyklar för att utforska landsbygden. Inledningsvis ville alla ha varsin motorcykel men gradvis kom vi på att det bara var jag, Marc, Anders och Amaury som kunde köra. En och annan mindre olycka inträffade men i stort var dagen lyckad. Synd på Anders nya skor som blev murade med lera efter en klassisk, stilistisk och snygg vurpa av Davina.

Nästföljande dag bjöd på snarlikt väder och vi bestämde oss för att röra oss söder ut. Inuitivt tyckte vi att det skulle innebära bättre väder. Efter ett Pizza Hut-besök -- för att återställa näringsbalansen i kroppen efter resort-vistelsen -- bestämde vi oss för att åka till ön Bohol.

Ön bjöd på dykning (snorkling dock; tänkte fixa cert. för scuba här i Hong Kong när vattnet blir lite trevligare) och god mat. Påminde väldigt mycket om Thailand, vilket vid närmare eftertanke inte är så konstigt om man betänker ländernas geografiska placering. Efter en grillad red snapper var jag tvungen att gå hem och lägga mig sista kvällen. Dagens dykning hade givit mig en otäck infektion i örat och jag var därmed lite disorienterad, yr och trött. Nästföljande dag bar det av hemåt -- Hong Kong känns faktiskt som ett hem nu.

Övrigt: Märker hur van jag har blivit att ta mig fram i Asien. Tror Indien-resan förberedde mig mentalt för vilket land jag än kommer att besöka under min livstid. Där andra blir upprörda och stressade över bristfällig information, brustna löften och ihärdig värme behåller jag mitt lugn. Jag trivs i Asien -- faktiskt.

Saker som kan komma att läggas till: Bilder från dykning ink. undervattensbilder.