Efter att ha knåpat ihop och skickat iväg ett CV slog det mig. Alla dessa framtvingade formuleringar: ››Som person är jag utåtriktad och driven; jag letar alltid efter nya utmaningar och möjligheter till att utveckla mig själv‹‹, ››En insikt jag fått under mina studieår är vikten av att planera och prioritera‹‹ eller klassikern ››Min fritid spenderar jag gärna med flickvännen, familj och vänner‹‹. När slutar man att skriva dem? När låter man CV:t tala för sig själv? Bill Gates skulle inte beskriva sig själv som en passionerad idrottsutövare, John Abrahamsson kan jag inte tänka mig göra en utläggning om en framtida karriär. Nej, jag ska nog gå emot strömmen -- strunta i det personliga brevet. Det kommer med stor sannolikhet skapa vissa frågetecken hos rekryteringsavdelningen.
onsdag, april 30
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
att skicka in ett CV är inte samma sak som att vara ärlig, va?
Att sedan formulera sig så att det blir en rolig, spännande eller en tråkiglikadansomallaandra, det är säkert en smaksak för den som ska läsa den.
Gör det du känner är mest du själv, det vinner alla på.
Skicka en kommentar